...att lättja är en farlig vana

Nu ska ni inte inbilla er att jag sitter och rullar tummarna och gör de nada, för så är det verkligen inte.
Jag
1. arbetar
2. tränar
3. utvecklar mig själv
4. bär saker till stugan
5. funderar ut lösningar
6. funderar ut fler lösningar
7. klappar kattor
8. tävlar i antal steg, jag leder (eller, jag ledde i gårkväll....nån okamratlig typ lär väl varit in och redovisat sina futtiga små steg och gått om Hahahahaha)
9. eldar
10. tittar på våren

Så det så....

Idag ska nog gubben och jag hitta på att ha egen brasa utomhus.
Dels ska granriset efter vinterns stormfälle (2 granar som damp i backen) tas om hand och dels har bävern på andra sidan sjön haft storkalas på en massa lövsly. Och den flinke lille krabaten simmar alltså över sjön (traskar över isen så länge den ligger) och går upp på vår sida, tränger in bland grannens trädodling (Ja alltså, grannen avverkade där för några år sedan för att få fram sjön i blickfånget igen) som vuxit upp. Och nu håller bävern på att avverka alltså vilket passar oss perfekt.
Dels håller han vår utsikt mot sjön ren och fin och dels behöver vi alltså bara gå dit och hämta redan nedtaget sly och slänga på elden. Och grannen kan inte anklaga oss för att ha tagit ner hans träd!!! Vi skulle naturligtvis kunna lämna bäverns härjningar åt sitt öde men det ser så himla plockepinnigt och slarvigt ut så det kryper i oss här i stugan.

Och ni då?


- Det här skrev jag på min padda....

...att tala är silver....

...men tiga är guld!
Jag har så absolut lite att säga att till och med min tankar håller tyst!

Det blir en knäckemacka istället.

Kalla händer

Vi är i stugan! Första helgen för året. Kissarna är med och håller på att förgås av upphetsning över allt som låter, luktar och de ränner fram och åter, in och ut, upp och ner. Och rätt vad de är kommer de in för att berätta om allt.

Vägen är inte farbar än så vi går från landsvägen med packning på rygg och i pulkor. Den här gången hade vi tur eftersom den fyrhjulingsförsedda grannen (tänk er den bilden) kom precis som samtidigt som vi (och att komma samtidigt är eftersträvansvärt om man ska tro kvällstidningarnas sexfrågespalter) och fick nöjet att köra ut en hel massa grunkor åt oss.

Nu är vi alltså här och eldar järnet och kör värmeanläggningar i form av infravärme och fläktar. Det lär bli en kall natt men det passar en kärring med termostatfel alldeles ypperligt.

Tänkbart är att det inte skrivs så himla mycket mer den här påskhelgen (som vi alltså inleder redan nu) och då får en väl passe på å önske er alle en glad påsk!

Ovanstående skrevs i går kväll och resten alltså denna Skärtorsdag. I går hade vi ingen internetuppkoppling men som den borne nätverkstekniker man är har jag naturligtvis ordnat det. Så fort spisarna blivit rejält matade med ved, tunnan på utedasset iordningställts (och då får man fan knipa för kung och fosterland eftersom kylan håller en kvar i sängen längre än ändtarmen mår väl av) och kattorna blivit in- respektive utsläppta femtioelva gånger så lade jag pannan i små veck och listade ut vad som felade. Därpå ordnade jag och si, nu kan vi blogga igen. Möjligen kan vi även hänga på fejan och skriva otidigheter till våra vänner.

Glad påsk på er igen då....

...det är natt i Ånge

Av dåliga planeringsanledningar sitter jag, en smula berusad, i ett mycket nattligt Ånge. Jag väntar på ett tåg som säkerligen startade sin resa i Trondheim eller Storlien för lots of timmar sen.
Anledningen till berusningen är firande av väl genomförda uppgifter å arbetet. Och som vi firade! God mat, god dryck och trevliga människor. Men jag ska alltså transportera mig söder ut, till Ytterjärna, under natten. Fan vet hur jag tar mig från Södertälje och ner till Ytterjärna men det lär väl ge sig...eller så gör det inte det...Och då blir det en drink eller två på Gondolen istället!

...att det gör inte ont

Aj aj aj!
Ajfåon, Ajpäd och AjCastei*.

Det är helg! En trevlig sådan vilket bilden nedan visar.



*Så uttalas det nog inte och jag har ingen aning om det är gott.
Har efterfrågat vintips från en av mina trognaste läsare och detta rekommenderades. Vi testar väl då.

...att jag önskar lite sans och balans

Sent i går kväll meddelades att herr och fru Reinfeldt ska separera.
Och inte är de först i världshistorien om att gå skilda vägar och inte kommer de att vara sist heller.

I dag skriver alla stora tidningar om detta. Och får jag önskar mig något så önskar jag att "media" nu tar och sansar sig en smula.
Redan spekuleras det vilt om att "något måste ha hänt".

För barnen Reinfeldt är det här skit som det är och att få mamma och pappas skilsmässa uppfläkt på löpsedlarna måtte göra det hela ännu värre.

LÄGG NER och ägna er åt sånt som angår oss.

...att nu ger jag snart upp

Eftersom min läsekrets är en samling smarta människor tar vi det här kort.
Jag har under många år prenumererat på den lokala tidningen i stan.
Och det har varit lite olika upplägg under de här åren.

På senare år har det dock visat sig finnas en del svårigheter med att leverera tidningen till min dörr just på söndagar. Åtskilliga samtal har jag ringt till den där tjänsten för "utebliven tidning".

I söndags ringde jag....IGEN....och sent på eftermiddagen satt en söndagstidning på dörren. Men, i går ringde jag för att försöka få rätsida på det här en gång för alla. Ringde och bad om att bli uppringd av distributionschef för mitt område. Inget samtal men däremot en söndagstidning utanför dörren när jag kom hem från jobbet i går eftermiddag!

Men snälla käre nån.....VAD I HELA FRIDEN HÅLLER NI PÅ????

Under frukosten har jag ägnat mig åt att skriva mail om den här saken till berörd funktion. Undrar just hur många tidningar som kommer att sitta i dörren när jag kommer hem i dag? Och exakt HUR många dagar det tar innan jag fått en hjärnblödning?

Å så trött jag blir....

...att en del är gott och annat är mer skit

Det är skit att inte bli av med förkylningen. G är inne på andra omgången, nu uppgradera med huvudvärk och feber. Ska vi gissa på influensa? Härligt, då har man att se fram emot.

Det är skit att jag har så svårt att sova. Dels beror det på att jag slumrar lite nu och då eftersom jag inte sover så bra på nätterna....ja ni ser, en ond cirkel. Dels beror det på en felande termostat. Vi pratar inte mer om saken men avstängt element, solfjäder och ett vidöppet fönster underlättar något.

Meeeen gott är att jag "trumfat" igenom ett långtidsuppdrag med arbetsuppgifter jag verkligen, verkligen, verkligen vill ha!
Suger bra länge på den mellan ( vilket är detsamma som karamellen) och borstar sedan tänderna med den här godingen. Visst är den URTJUSIG?





Tja, vad kan man mer begära av livet? Ny tandborste och ett uppdrag som jag verkligen, verkligen, verkligen vill ha och som jag är som klippt och skuren för. Möjligen att man blir frisk ordentligt några dagar före den 17 mars.

...att måttenheter inte är lätt

Alexander Norén, nyhetsuppläsare i SVT, påstod just att den nya lilla prinsessan är 3280 cm lång...Kan det verkligen stämma?


När min förstfödda kommit till världen stod det i den lokala tidningen att hon var född den 14:e centimeter.

...att en del ska skötas av det allmänna

Alldeles nyss ringde en trevlig ung man från Statsmissionen och tackade för en gåva jag skänkt för en tid sen. Och sen undrade han om jag kunde tänka mig att bidra mer regelbundet genom autogiro till förmån för ensamstående föräldrar. Pengarna skulle gå till verksamhet som ger behövande familjer lite rekreation och guldkant på tillvaron. Och jag skulle tro att för många av oss är den där guldkanten helt och hållet vardagsmat men för den som inte har några resurser alls kan nog en helg i en kollostuga vid havet vara rena lyxsemestern.

För olika falla ödets lotter och det blir allt mer tydligt i detta land. Nu vill jag inte på något vis påstå att det är som i Grekland eller Portugal eller så....Men för dem som är sjuka eller arbetslösa märks det tydligare i plånboken att vi har en regering som hyllar arbetslinjen och glömmer att ibland behöver man hjälp för att klara livets nödtorft.

Och visst har jag väl en sådan marginal att jag kan bidra men, jag gör det redan månadsvis. En slant går iväg till Rädda barnen till ett projekt som stödjer barn och unga som hamnat på sned i livet.
Det får räcka så....och mest av allt för att jag anser att sånt här viktigt inte ska finansieras genom välgörenhetsorganisationer. Det här ska staten ansvara för. Det ska inte hänga på om tillräckligt många vill bidra utan här ska vi som har bidra via skattsedeln till de som inte har.

Man kan nu invända att genom jobbskatteavdragen kan jag själv avgöra till vilka ändamål mina välgärningspenningar ska gå men jag menar att detta är i grunden fel av flera skäl.
För det första anser jag alltså att det är statens ansvar att se till att samtliga i landet har en dräglig tillvaro.
För det andra anser jag att den som har det sämre ställt inte ska vara beroende av lust och godhet hos andra för att klara sin vardag. Vi blir liksom två grupper med det där systemet, en som ska stå med mössan i hand och be vackert och en som, när andan faller på, kan sänka sig ned till att erbjuda en liten skärv.

Och nu har tydligen de styrande sett till att en del av det jag skänker till den här typen av verksamhet får jag göra avdrag för i deklarationen....Ja men för helvete...Höj skatten och se till att folk får en dräglig tillvaro även om de är sjuka, arbetslösa eller hemlösa. Det är inte så enkelt att man väljer sånt där själv.

Har ni fattat det nu Alliansen?

...att snart har jag snöat över

En bild säger mer än tusen ord och jag nöjer mig med att påpeka att det är 22 februari!

...att jag är i det därmaste döööd!

Av nästäppa kan man dö, det vet jag, för jag kämpar för mitt liv hela, hela tiden.
Och jag som egentligen skulle sitta på en buss full med kolleger för två berikande dagar. Fy schöven va orättvist det är.

Jag är så genomförkyld att jag som sagt, knappt kan andas. Hungrig är jag också...och ni vet hur jobbigt det är att äta när man är däpt i däsan. Och så skulle det sitta fint med lite uppassning, lite puffade kuddar och sånt. Färskpressade apelsiner...glass...Åååå Isglass, va gott! Kaffe och mackor!

Förkyld, kämpar för mitt lilla liv och alldeles, alldeles ensam...

Himla trist det här!

...att skamligt är vad det är

Arbetsförmedlingens vice GD, Jan-Olof Dahlgren beklagar att arbetsplatsolyckorna ökar för folk i arbetsmarknadsåtgärder som till exempel Fas 3. Och förvisso är det anordnaren som har fullständigt arbetsmiljöansvar men det här visar att det finns en hel massa oseriösa anordnare som endast är ute efter de rätt så generösa ersättningarna som staten betalar ut för att arbetslösa ska fås i arbete utan större chanser att faktiskt få arbete.
Det är anordnare som inte har en jävla aning om sitt arbetsmiljöansvar....

Sen skadar sig folk, blir långtidssjukskrivna och så småningom utförsäkrade IGEN och då kan de fan i mig skylla sig själva väl!
Det är arbetslinjen det!

Plötsligt känns min förkylning mer som ett blossande raseri istället för begynnande feber.

...att nu gör Björklund fel igen

Det kan tyckas klokt av Folkpartiet att ställa krav på ägartiden för de privata företag som gett sig in i skol- och utbildningsbranschen.
Man vill nu reglera så att det inte blir lika lätt att bara plocka ut vinster och inte bry sig så mycket om själva verksamheten....nämligen att våra ungar har en bra skola.

Meeeen, med ett krav på ett minst 10-årigt engagemang lär vi få ha kvar en hel del skumma element i den branschen. Att få vänta ytterligare några år på att plocka ut den där vinsten lär ju inte stoppa alla.

Ingen fan ska plocka ut skattepengar som vinst i privata alternativ på den verksamhet som ska bedrivas av det offentliga! Det är min fasta övertygelse att skola, vård och omsorg sköts bäst av det allmänna.

...att jag längtar som ett barn

I morgon bitti trillar det in några gubbar med nytt kylåfrys.
Ett sånt här...



Som ett barn glädjer jag mig!

....att hjärtat finns på rätt ställe på en del.

Bråttom bråttom till jobbet (eftersom jag låg kvar och drog mig och lyssnade på nyheter) skriver jag ner i all hast....att det finns sans och balans också, i denna värld av galenskap.

Det är sånt man kan få klart för sig när man bestämmer sig för att trotsa väckarklockan.

För flera år sedan fattade Sahlgrenska universitetssjukhuset beslutet att alla får vård på samma villkor, även DI PAPPERSLÖSA.

Hurra!

Motiveringen? JO, de vårdar människor och alla människor har samma rättigheter.

Ibland blir ögonen blöta av glädje och det blev de denna Alla hjärtans dag i nådens år 2012.

Hjärt hjärt på er.

...att tillsammans flyttar vi berg

Och inte fuskar vi heller när vi bygger*.

Hux flux köpte jag mig nytt kylåfrys då det gamla var....ja rätt gammalt....
Men det hampade sig så att det nya är dryga 10 cm högre än det gamla. Och det visste jag när jag köpte det! Här hade det mäts och funderats så jag visste på förhand att det här går bra.

Nu hör det till saken att huset jag bor i byggdes när gubben låg i vagga, det är alltså 50+ och samtliga skåp är från tiden. (Det heter så på antikiska)
Stadigt och stabilt. Och det vill sig inte bättre (eller sämre) än att jag fyller 50 till hösten och av mina barn önskar jag mig ett stycke nytt golv i mitt kök. Där kylåfrys ska stå, tänka sig. Och då ska hela den här hörnan i köket rivas ut och så ska det på nytt golv, ett snyggt, gärna i trä...eller sån där urtjusig svartvitrutig matta eller så.

Så inte gjorde det något alls att gubben inhandlade sticksåg och testkörde den på mitt skåp för nu kommer den nya att få plats.
Hoppas så att det kommer på plats under morgondagen.

*Och fuskbygge var det när mitt nuvarande köksgolv blev lagt. Den som gjorde det skulle ha stryk och det av flera skäl. För det första är det ett sånt där billigt laminatgolv av sämsta sort. Bara plast eller nåt sånt. Med ett buller som gör mig galen. (Galnare)
För det andra för att det är så uselt gjort vilket visade sig extra tydligt igår när vi skulle flytta på det gamla kylskåpet och förbereda för det nya. Golvet var så lagt att det inte gick att få kylen bort från den där hörnan där det stod utan att göra sönder golvhelvetet.
Och med tanke på stundande födelsedagspresent var ju det kanske inte så himla noga....men ändå....det är principen ju!

Ja, nu är det alltså bara att vänta och hålla en liten och onödig tumme (för det här kommer ju att gå jättebra) för att det här kommer att gå jättebra!







Förresten var jag på födelsedagskalas i lördags!


Födelsedagsbarnet....två år på onsdag!

Ja men det var väl allt för nu.

...att här behövs pepp

Äre nån som anser att jag borde skriva nåt nu eller e alla överens om att jag bara ska va tyst?

Vavava???


För övrigt håller vi på att förbereda för ny kylåfrys och det är minsann inte det lättaste. Har du tur kommer det bilder.

...att jag blir så trött

I en stund av sysslolöshet hamnar jag på nätets tidningar och läser det här!

Jag blir rent matt! Om det nu vara "bara" pengarna som styr men helt uppenbart är det även feg- och dumhet inblandat.
Fegt att inte ta sitt ansvar utan hänvisa till någon annans bord och dumt att bara se till utlagda pengar och inte till vad man får för dessa.

Skärp till dig för sjutton Reinfeldt. Är du landstingsråd eller inte? Vill du bara ha makten och pengarna men slippa ansvaret? Det går liksom inte att få det ena utan att ta det andra!

...att en bild säger allt

...att vi går all in

Trots den arktiska kylan gav vi oss ut för att proviantera till kvällens begivenhet - mellon!

Efter lite hackande, vispande, stekande och allmänt skapande blev det två tallrikar sånt här:




Dillen tycker jag vi lämnar därhän....eller på diskbänken....tydligen.

Sen följde vi upp med såna här....



Och nu svullar vi ostbågar och grillchips (för det fanns inga lökditon att uppbringa) samt nåt billigt bubbel och förvånas över att Dead by april tog sig direkt till final.

Hur toppar vi det här till nästa delfinal?
Förslag emottages tacksamt.

...att här är det spännande

Man kan ju inte anklaga mig för att bomba internet med spännande inlägg.
Tror jag sover en skvätt.

...att uppbrottets timma är nära

Ni vet det där orange brevet som trillar ner i brevlådan varje år. Det där som inte känns jätteangeläget för var man och kvinna att öppna. Det där som får en del att tro att de fått ett himla stort fint kuvert med en ny portkod i.
I år är det verkligen dags att lägga ner liiite energi och engagemang när brevet trillar in. I år vill jag inte höra några jävla suckar över slöseri med papper. I år öppnar ni det orange kuvertet!

Varför då undrar nu vän av ordning!

Jo det ska jag berätta. Bara av den enkla anledningen att årets brev ansvarar jag för. Och inte nog med det, för att folk ska få rätt bostadsbidrag, pension, sjuk- och aktivitetsstöd ägnar vi oss åt att räkna om förmånerna när det kommer nya skattetabeller (varje år alltså). Och det lilla nätta uppdraget ansvarar jag också för.

Men nu drar det ihop sig, vi är snart klara och aldrig någonsin har jag haft ett uppdrag som varit roligare och mer utmanande. På en annan blogg, i en annan tid skrev jag just om att jag har ett av landets just nu viktigaste uppdrag. Nu förstår ni va?

Så, nu är det dags att se om sitt hus och hitta nya utmaningar.
Och ni sätter er ner och väntar på det där färgglada brevet och så sliter ni upp det och jublar samtidigt av glädje när det väl kommer. Oavsett vilken pension ni kan förvänta er (och DEN är jag inte ansvarig för) så jublar ni, över förmånen att bo i ett land som tillhandahåller pension...om än liten och mager...och så tänker ni med stolthet att ni minsann känner den som ansvarat för arbetet att få fram underlaget till just ert brev!

Se så, iväg med er!

att en del får man ta med jämnmod.

I väntan på att dagens sushi blir klar att bära hem frågar kocken om jag jobbar eller har gått i pension!

Vet hut med sig, jag fyller 50 i år...

...att är det inte det ena så är det minsann det andra

Min snälle neurolog fixade mig en remiss till urologen då urinblåsan tycks vara påverkad av myeliten förra vintern. Inget anmärkningsvärt att rapportera från det besöket om blåsan. Men, som rubriken antyder....möjligen dras jag med en vätskefylld cysta på ena äggstocken.
Så nu har en ny remiss skrivits och skickats iväg till gyn.

Fortsatt imponerad av sjukvården som med få undantag funkar så bra tack vare våra skattekronor. Sett ur det perspektivet så är det faktiskt häftigt att betala skatt!

...att det här kan bli lukrativt!

Om jag låter bli att dra ner persiennerna till nästa Zumba-läge så kan G gå runt bland grannarna och ta upp titt-avgiften. Det måste ju vara värt en slant att titta på ett värdeskåp försöka vicka på höfterna samtidigt som benen sprattlar som en nyligen uppdragen mört. Blir det lyckosamt kanske vi ger oss ut på folkparksturné. Och roligt var det, roligt och svettigt.

...att det är Zumbatime

Och därmed dags att hitta sitt skämsfilter. Jag har lite svårt för överpeppiga människor och de jag ska hänga med i vardagsrummet är faktiskt en smula överpeppiga. Men oavsett skämsfilter så är det här en bra dag för Zumba-dans i vardagsrummet eftersom grannen bredvid flyttar och grannarna ovanpå och nedanför inte är hemma. Synd bara att G ligger i rummet intill och sover. Nåja, inte så länge till är jag rädd.

...att man hänger med kandidater

Dotter nr 2 har idag "gått upp" med sin C-uppsats och befunnits godkänd! = Mycket, mycket stolt mamma!

...att det blev många frågor nu

Efter inlägget om att sova i träningskläderna har redaktionen formligen dränkts av mail och samtal med frågor av typen:

Hur lång är den vanliga rundan?

Hur ofta springer du den?

Vem är din PT?

Är din PT mycket dyr? följt av den mindre seriösa frågan;

Är din PT mycket snygg?


Eftersom bloggredaktionen inte är vrång alls har vi skapat utrymme för än fler frågor från hugade läsare i kommentarsfältet nedan.Bloggens huvudperson och träningsfantom svarar så snart hon kan och kom ihåg att du behåller din plats i kön!

att man vill sova med träningskläderna på

Kära bloggen! Om man varit ute och motionerat på sin vanliga runda* tillsammans med PT** och tagit ut sig tills man nästan kräks....får man hoppa över duschen då och bara krypa ner under täcket och spricka av stolthet och dö en smula av trötthet? Det får man. Ja? * Man har en vanlig runda - hör ni? ** PT = personlig tränare! ps. Man håller sig med personlig tränare.

..att dagens första fniss kom tidigt

En gammal disponentvilla i trakten hittade nya ägare för några år sedan och huset har sedan dess rustats. Vällovligt tycker jag.
Paret som köpt kåken är svenskar med verksamheten i Amerikat. Och det är klart att folk i bygden tycker att det är rysligt roligt att se ett gammalt fint hus "återuppstå". Att se ljusen brinna i fönstren när man gå förbi, att se parken blomma upp efter år i träda....klart att det värmer ett gammalt hjärta som klappar för sin hembygd.

Men att läsa "Disponentens" ord i dagens tidningsreportage.....hahaha....vilket århundrade befinner sig den mannen i?

Han säger....och jag citerar....*trumvirvel* "Vi har upplevt en så fantastisk värme och tacksamhet från bygdens människor för att vi rustar upp villan."

Vi tar det igen..."Vi har upplevt en så fantastisk värme och tacksamhet från bygdens människor för att vi rustar upp villan."

Fantastisk värme - gott
Tacksamhet - ?
TACKSAMHET????

Alltså, ser ni bilden av den här tacksamheten? Ser ni när Disponenten och hans fru (Gunilla, by the way) kommer åkandes för en tids vistelse i sin disponentvilla i det gamla landet. Och ser ni nu hur hela bygden och människorna däri har samlats längs vägen för att bevisa dem sin vördnad och sin stora tacksamhet och "fantastiska värme" över att de så vackert beslutat att köpa en kåk för en spottstyver och rusta upp den för några av alla sina miljoner. Ser ni? Visst blir man lite tårögd och hjärtnupen av synen?
Just som en julesaga så här i utanförskapets och utförsäkringarnas tidevarv.

Själv ska jag krypa tillbaka ner i bingen och begrunda det faktum att jag har så satans svårt att känna den där tacksamheten.

...att gubbslem kan dra åt helvete

Läser i dagens Aftonbladet artikelserien om sexköparna. Vad är det som får män (oftast män) att tro att de kan göra som de vill med tjejer och kvinnor? Vad är det för mekanismer i huvudet på dem som tillåter dem att rationalisera sina argument till "Jag fick inte intrycket att de mådde dåligt av att sälja sex" eller "Kontakten med tjejerna och eskortverksamheten var en spänningsgrej, ett äventyr" och en av dem anser inte "att han tjatat eller propsat på att kvinnorna ska ha olika former av sex med honom. Allt har varit helt frivilligt." Och det säger kräket sen han drogat och därefter våldtagit samtidigt som han filmat det hela. Rent tekniskt sa hon väl inte nej för det brukar ju vara svårt att ha någon uppfattning alls när man är utan medvetande. Exakt VAD är det som gör att de här människorna tror att vi andra finns till för att tillfredsställa varje liten pervers önskan som kan tänkas uppstå i huvudet på dem? VAD får dem att tro att andra är så himla intresserade av dem att det är ok om de kissar en i håret och drar en handtralla och lämnar sitt jävla gåbbaklägg i ansiktet på en? Exakt HUR jävla dum i huvudet måste man vara för att tro att tjejer på 17 eller 18 år skulle vara lika kåta på 73-åriga gubbar som en del av dem är på flickorna? De här individerna får mina primitivaste känslor att gå i spinn och jag är beredd att utkräva hämnd och de mest fruktansvärda straff min hjärna kan tänka ut. Jag bortser helt och hållet ifrån min normala uppfattning om allas rätt till en andra chans och är villig att införa dödsstraff för de här yttepyttiga människorna som gör andra så illa. Jävla kräk, kissa på dem och kasta dem i elden bara!

...att Dolce far niente...det var det jag menade

Igår skrev jag om att göra ingenting.
Nu gjorde jag det, läste dotters c-uppsats och sen tittade jag på Eat.Pray.Love och där fick Julia Roberts lära sig precis just det där....
Att njuta av att göra ingenting. Och det heter i Italien (där hon är för att "hitta tillbaka till sig själv") Dolce far niente.

Jag sa det hela dagen igår och jag kommer nog att säga det resten av livet.
För här trillar det ena beviset efter det andra på.

Att göra just inget alls, och att man får det, att det är bra, det har jag trott i hela mitt liv. Men, ni vet, här i landet lagom ska vi vara arbetssamma och ordentliga. Har man inget att göra så hittar man på något. Eller så gör man inte det utan låter hjärnan och kroppen vila. Och får förvisso stränga ögonkast men det har jag lyckats skita i under snart 50 år så jag kan nog strunta i det kommande år också.

Så, Dolce far niente på er och trevlig helg!

...att det är gott att vara ledig

4 dagar av "göra inget alls" och låta hjärnan vila. En sanning med modifikation för tankearbete pågår, beslut ska fattas och innan dess ett klargörande samtal. Under tiden korrekturläser jag en c-uppsats och fnissar åt Medelålders plus


Men det är skönt att göra allt detta under täcket, i sängen!

...att det här med kommentarer....

det är grejer det.


Era ord värmer mitt hjärta mer än jag kan säga. Glad att ni följt med, stolt över era styrkeord och tacksam.

Ännu en arbetsdag har randats och sen ska jag vara ledig några dagar. Snö har förvandlats till is av nattens regn och Emils förtrupper har polerat den blank och fin. Tjohoo, nu blir det glatt!

...att fåglar kvittrar olika

I min hall bor 5 fina papegojor. De håller sig för det mesta högst upp på spegeln och när jag går hemifrån på morgonen burrar de upp sig, flaxar lite med vingarna som om de ville damma sig själva och sen önskar de mig en god dag.



På jobbet finns skator som sjunger olika visor beroende på publik. Och innan de sjunger vänder de kappan efter vinden så att det säkert ska bli rätt låt. Och så sjunger de falskt, tondöva!

I trädgården gömmer sig gråsparvar och sjunger sin alltför tidiga vårvisa.

Möjligen finns det fler fågelupplevelser att räkna in men jag är väl ingen jävla ornitolog så jag nöjer mig med att två av tre är rätt ok. Fast de där skatorna skriker så att de överröstar de andra.


Note to self; googla "skatfälla"!

...om bitterheten och besvikelsen

Sen september 2007 har mitt yrkesmässiga liv lämnat en del i övrigt att önska. De tillfällen när det fungerat och jag har mått bra är stunderna då jag fixat själv. De chefer jag haft under de här åren har inte bidragit överhuvudtaget. De har till största delen varit intresserade av att tillfredsställa sin egen chef och att visa upp hur fruktansvärt tillmötesgående de är gentemot ledningen. Att deras medarbetare skulle ha några behov man som chef behöver ta hand om har de lyckats förtränga.

En av dessa har under de senaste veckorna gjort mig fruktansvärt ledsen och förbannad. Och så väl känner jag mig själv att jag vet att senaste tidens trend inte leder rätt. Senaste tidens trend är nämligen den att se framåt, inte älta, och bara gå vidare. Man ska lägga sin energi på "rätt" saker. Och det märkliga med detta är att det alltid är någon annan som bestämmer vad som är rätt sak att lägga sin energi på.

Jag är helt övertygad om att det där är fel. Jag tror att det gäller för alla men jag VET att det är sant för mig. Jag måste få vara arg tills jag är färdig med det. Hur mycket man än önskar, och "man" brukar vara den som gjort mig förbannad förstås, att jag snart ska vara "glad och snäll" igen så hjälper det liksom inte. Det är med ilska som med sorg, den tar sin tid.
Och jag tar mig friheten att vara arg precis så länge det behagar mig. Jag bryr mig inte ett dugg om att det blev jobbigt för nån annan.

För om jag inte får vara arg, precis så arg jag vill och precis så länge jag behöver, så kommer jag att sluta som en bitter kärring och det är så långt ifrån den jag är så det tror jag att vi skiter i.

Ok, nu åker vi.

...att så här är det!

Och tål du inte provokation så håll dig borta.
Tål du inte känslor är inte det här stället för dig.
Här kommer jag att skriva om mitt liv, mina erfarenheter och mina sanningar.
Ett och annat inlägg om samhällsföreteelser blir det, något om mina intressen.
En hel massa om den politik som förs i landet.
Absolut inte ett enda om heminredning, bakning eller shoppingturer.
Och inga jävla kulörta lyktor!

Jag är inte snäll, jag är inte rar och jag är inte peppig.
Jag är arg, jag är elak och jag är ganska rolig.

Du är välkommen hit, precis som du är, under förutsättning att du låter mig vara precis som jag är.