fredag 6 januari 2012

...att Dolce far niente...det var det jag menade

Igår skrev jag om att göra ingenting.
Nu gjorde jag det, läste dotters c-uppsats och sen tittade jag på Eat.Pray.Love och där fick Julia Roberts lära sig precis just det där....
Att njuta av att göra ingenting. Och det heter i Italien (där hon är för att "hitta tillbaka till sig själv") Dolce far niente.

Jag sa det hela dagen igår och jag kommer nog att säga det resten av livet.
För här trillar det ena beviset efter det andra på.

Att göra just inget alls, och att man får det, att det är bra, det har jag trott i hela mitt liv. Men, ni vet, här i landet lagom ska vi vara arbetssamma och ordentliga. Har man inget att göra så hittar man på något. Eller så gör man inte det utan låter hjärnan och kroppen vila. Och får förvisso stränga ögonkast men det har jag lyckats skita i under snart 50 år så jag kan nog strunta i det kommande år också.

Så, Dolce far niente på er och trevlig helg!

6 kommentarer:

  1. Precis vad jag också gör idag. Ingenting, alltså. Så najs, så.

    SvaraRadera
  2. Hallå där Nilla, du har ju en roman att skriva färdigt!!!

    SvaraRadera
  3. Just det! Den där Nilla ska inte sitta här och göra ingenting, hon ska skriva! Vi andra kan göra ingenting. Sen när Nilla skrivit färdigt då kan vi andra läsa och Nilla kan koppla av... en stund innan hon börjar på den beiga II.

    SvaraRadera
  4. Nu är du inne på ett av mina huvudinstressen. Jag har övat jättemycket, nu senast större delen av jul- och nyårshelgen. Jag blir bättre och bättre, fast det är rätt svårt, för grundindoktrineringen går liksom åt motsatta hållet. Men det är härligt att vara lat!

    SvaraRadera
  5. Kanske vi ska vara nöjda med grundinställningen för då får vi möjlighet att öva oss ordentligt på att säga Nej! Om lathet vore allmänt accepterat skulle det ju inte vara någon konst att utöva det.

    SvaraRadera