söndag 8 januari 2012

..att dagens första fniss kom tidigt

En gammal disponentvilla i trakten hittade nya ägare för några år sedan och huset har sedan dess rustats. Vällovligt tycker jag.
Paret som köpt kåken är svenskar med verksamheten i Amerikat. Och det är klart att folk i bygden tycker att det är rysligt roligt att se ett gammalt fint hus "återuppstå". Att se ljusen brinna i fönstren när man gå förbi, att se parken blomma upp efter år i träda....klart att det värmer ett gammalt hjärta som klappar för sin hembygd.

Men att läsa "Disponentens" ord i dagens tidningsreportage.....hahaha....vilket århundrade befinner sig den mannen i?

Han säger....och jag citerar....*trumvirvel* "Vi har upplevt en så fantastisk värme och tacksamhet från bygdens människor för att vi rustar upp villan."

Vi tar det igen..."Vi har upplevt en så fantastisk värme och tacksamhet från bygdens människor för att vi rustar upp villan."

Fantastisk värme - gott
Tacksamhet - ?
TACKSAMHET????

Alltså, ser ni bilden av den här tacksamheten? Ser ni när Disponenten och hans fru (Gunilla, by the way) kommer åkandes för en tids vistelse i sin disponentvilla i det gamla landet. Och ser ni nu hur hela bygden och människorna däri har samlats längs vägen för att bevisa dem sin vördnad och sin stora tacksamhet och "fantastiska värme" över att de så vackert beslutat att köpa en kåk för en spottstyver och rusta upp den för några av alla sina miljoner. Ser ni? Visst blir man lite tårögd och hjärtnupen av synen?
Just som en julesaga så här i utanförskapets och utförsäkringarnas tidevarv.

Själv ska jag krypa tillbaka ner i bingen och begrunda det faktum att jag har så satans svårt att känna den där tacksamheten.

6 kommentarer:

  1. Ja man kan ju undra....

    Markattan

    SvaraRadera
  2. Hehe! Mycket ska man höra innan öronen ramlar av! Jag får känslan av gamla tiders Överste Höghet när jag läser hans uttalande! Som taget ur en gammal svartvit rulle, patronen som .... o s v.

    SvaraRadera
  3. Var det inget foto på bygdens människor ståendes med mössan i handen och skrapandes med foten och med tacksamhetens blick lysande ur de tårfyllda ögonen och med huvudena lätt på sned när de med bultande hjärtan tittar upp på ljusfyllda fönsterna?

    SvaraRadera
  4. .. och nu har jag läst artikeln och ser att det fanns ju inte rum för nåt foto på de tacksamma byborna. "Disponenten" själv tog för stor plats! Annars hade det ju varit lämpligt att låta en tacksam nostalgisk bybo demonstrera hur man ringde på tjänstefolket från den välpolerade klockan.

    SvaraRadera
  5. Själv blir jag illamående bara över att läsa om Herr & Fru Disponent. Och dom har du som grannar? Din stackare... Det är bara att beklaga eländet :(

    SvaraRadera
  6. Hmm....vad jag kan se så drar det in "disponenter" även på arbetsplatsen och tacksam förväntas man ju också vara....

    SvaraRadera