Av nästäppa kan man dö, det vet jag, för jag kämpar för mitt liv hela, hela tiden.
Och jag som egentligen skulle sitta på en buss full med kolleger för två berikande dagar. Fy schöven va orättvist det är.
Jag är så genomförkyld att jag som sagt, knappt kan andas. Hungrig är jag också...och ni vet hur jobbigt det är att äta när man är däpt i däsan. Och så skulle det sitta fint med lite uppassning, lite puffade kuddar och sånt. Färskpressade apelsiner...glass...Åååå Isglass, va gott! Kaffe och mackor!
Förkyld, kämpar för mitt lilla liv och alldeles, alldeles ensam...
Himla trist det här!
Fy vad trist! Krya på dig! Snabbt! Och så hoppas jag att nästa onsdag när du tar en bild så är det ingen snö, utan vårsol, barmark och fågelkvitter. (hur du nu ska få med det i bilden???)
SvaraRadera